När mörkret faller

Då går jag i bekymmer som skrämmer mig.
Jag tänker på alla hemska och trovärdiga saker som kan hända.
Alla ligger och sover.
Allt är tyst men mitt hjärta slår så hårt att det hörs i hela huset.
Jag vill skrika springa, ta med mig saker, lämna saker, överge personer och fly med andra.
Varför ska mörkret vara så läskigt?
Förr, när jag var liten, trode jag det fanns häxor som flög in i mitt rum och skulle ta mig om jag inte låg helt under täcket.
Nu finns det mer logiska tankar och det är mera skrämmande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0